I somras åkte vi ner till Österrike för att hälsa på min familj. Gården var med oss hela tiden och Peter började bygga om den och renovera den i huvudet. Jag funderade på hur och vart vi skulle ha vårt grönsaksland och höns.
Efter Österrike kom vi lite av oss eftersom vi fick en liten magiskt överraskning i form av en bebis i magen. I början stod jag med ena benet hela tiden inne på sjukhuset och det fanns inte mycket tid att tänka på gården. Efter situationen hade stabiliserat sig bestämde vi oss för att ringa till mäklaren igen och säger till honom att hi vill gärna titta på gården en gång till.
Till saken hör att vi hade en överenskommelse med mäklaren att han skulle höra av sig om det fanns andra intressenten.
Vi var minst sagt häpnad över när han berättade att gården var redan bortlovad.
Peter var jätte besviken. För mig var det klart att vi skulle ha gården ändå så jag trodde inte riktigt på det. Jag var övertygad om att den skulle komma upp på marknaden igen.
Senare på sommaren kom mina föräldrar för att hälsa på. Vi bestämde oss för att visa de gården som vi skulle ha köpt och helt riktigt så stod försäljnings skyltar kvar.
Peter ringde till ägarna och de berättade att det fanns intressenter som ville ha gården men hela affären hade dragit ut på tiden och nu hade det gått tre veckor redan, varefter vi ringde till mäklaren igen och sade till honom att vi var fortfarande intresserad.
Vid den tidpunkt hade jag redan flyttat in i gården och Peter tog upp sina renoverings planer igen.
Så tog det en vecka och mäklaren ringde - de andra hade sig dragit ur eftersom det var för dyrt att renovera.
Öde - huset ville ha oss och inte de andra. Kom inte precis som en överraskning för oss.
No comments:
Post a Comment